Känner mig osäker.. Vill Jag verkligen ha pump..? Igen. Jag har haft pump i många år tidigare från -01 fram till -13 och anledningen till att jag slutade var att jag inte mådde bra med pumpen, jag fick inget insulin i kroppen. Och nu är jag där igen att prova pump för att tro att de ska bli bättre men vågar jag tro på de?

Denna gången skall jag börja med en omnipod (en slanglös pump) men jag tycker att de är klumpigt att ha CGM:en på mig i bland och denna är större. Men som min sköterska sa funkar de med pump och jag trivs så kam jag alltid byta, detta är bara en billig sort som de tyckte jag skulle prova om jag skulle ändra mig. Och vem vet jag kanske stortrivs med omnipod:en.

Hoppas verkligen detta får min vardag att fungera så jag kan göra de som jag tycker är roligt och vill göra, för just nu funkar inte de alls. Blodsockret hoppar som en bergochdalbana

Att stödja de lokala och de närproducerade företagen och produkterna är inget att diskutera de är jag upp vuxen med och kommer alltid att göra. Men att jobba på ett lokalt mejeri utan några kunder är inte de roligaste man kan göra på en söndag när man istället kan vara ute och gå en lång promenad i de underbara vädret vi har idag. Eller krypa upp i soffan tillsammans med O och chilli och kolla på The Vampire Diaries.

Att sitta själv utan någon att prata med då försvinner man bort i tankarna och för tillfället stannar alltid mina tankar i skolan och om de funnits något jag kunde gjort annorlunda.

Blodsockret hoppar som vanligt, två gånger gick jag upp i natt för att ta insulin. Det känns nästan som att min kropp gör sig immun emot insulinet jag tar på kvällarna och nätterna. De är inte speciellt högt jag ligger på nätterna men tillräckligt högt för jag skall vara helt slut på morgonen när jag vakna. Strutsar runt 12.3-13.8 och är inte de allt så krånglar nu CGM:en (kontinuerligt glukos mätare). Hoppas de blir bättre när jag får pump igen.

Öde både inne och ute.. Men fint väder har vi.

Det är inte vanligt att jag tappar fattningen och blir arg på ett barn jag inte känner men idag blev jag riktigt arg. Jag jobbar just nu som vikarie inom barnomsorgern och idag var jag på en förskola där det fanns en pojke som nyligen kommit till Sverige och pratade inte så bra svenska och när han inte blev förstådd av sina kamrater så sloss han. Detta var en av hans sämre dagar och har blev bara argare och argare.. Han slog på sina kamrater, sparkade på sina fröknar men vi alla förklarde lungt att man inte kunde göra så. Men starx innan maten började han gå på en flickas sandkakor och när jag snällt förklarade att hon blir ledsen när man gör så, flinade han bara och tog tag i mina glasögon och höll på att knäcka dem på mitten.. men då blev jag arg!

De var då det slog mig att det kanske inte bara var en språkbarriär som var problemet utan något annat eller helt enkelt att han tyckte de var kul, men efter att jag skällt lite på honom och tagit bort honom från sandlådan, blev han lugnare och hela eftermiddagen har han lugnt lekt med mig och några andra pojkar. Visst det blev lite konflikter men inget farligt.

Men det är tur att när man kommer hem så glömmer man allt som har med jobbet att göra för då kommer man hem till en underbar pojkvän som ligger och sover i soffan och en älskande hund som stutsar fran och håller på att gå av på mitten av lycka.

Trevlig kväll alla!   

Nu är de tredje natten i rad som min hund (chilli) inte sover på nätterna, det är något som skrämmer honom om natten. Och jag tror att jag har kommit fram till vad problemet är..

Vi bor i ett hus där de finns många små kryphål in och där flyger fladdermössen in och värmer sug och nu när deras ungar är födda så skriker de och låter, ett ljud som inte vi människor.

Detta håller de på med på nätterna eftersom fladdermöss är natt djur, vilket leder till att chilli inte sover och håller mig vaken.

Hoppas han håller sig lugnare i natt.. De fungerar att vara halvvaken på nätterna när man är ledig men inte när man skall upp tidigt och jobba.

Idag var det första dagen som jag jobbade istället för att pluggade, jag har ju ända sedan jag var 15 jobbat på helger och lov men detta var något annat. Första arbetsdagen bestod av att hjälpa till på de lokala mejeriet på ett stort studienesök på 60 personer, det var en pärs då vi normalt bara tar in max 55 personer, men då komunikationen mellan de personer som anordnade studiebesöket inte fungerande så blev det 60 istället. Det kändes en aning fel att veta att man måste jobba denna terminen för jag får inte gå till skolan.. hmm jobbigt. 

och när man behöver sin bästa vän ja då är hon på andra sidan jorden på praktik från sin högskola..  

Måndag igen och jag får inte gå till skolan, efter många tappra försök med en tentamen och omregistrerade kurser kom de fram till de stadiet, då jag var tvungen att ta studieuppehåll från mina studier. De känns väldigt konstig och de knyter sig i magen varje fång de dyker upp något från någon i klassen på Facebook. Utöver denna klump i magen när man hunnit tänka har helgen har varit både givande och roligt med pappas 50 års kalas i lördag.